Och vips så är tankarna borta

Jag såg redan igår att Hanna Wendelbo skulle ha livesändning klockan 10 idag på Instagram för att följa upp sådderna av eucalyptus hon livesände förra söndagen. Jag vaknade med många tankar och funderingar i morse  men så satte jag igång lajven och vips så var man igång igen, tankarna som bortblåsta, så himla bra.

Det fick mig att så en andra omgång med eucalyptus och årets tomatfrön åkte i jorden på samma gång. I år blir det inga kruktomater utan bara höga körsbärstomater av sorten Sungold och Black Cherry. Båda sorterna ska skötas på samma sätt och båda ska tjuvas, dvs skotten i bladvecken ska tas bort. Sungold är favoriten och jag har för mig att Black Cherry oxå smakade väldigt bra. Nu hoppas vi att det blir en solig sommar och att jag hinner vattna och fylla på med ordentligt av näring. Så kommer det bli smaskens i slutet på sommaren.

Jag har även hunnit med att klippa ner björkspirean helt. Det gör jag vartannat eller vart tredje år. Man kan misshandla dem ganska mycket, de kommer alltid tillbaka. De finns ofta på offentliga platser då de sköter sig själva och är supertåliga för allt och kräver inget tillbaka. Jag tycker att de är som finast tidig vår då de är ljusgröna och sen höst då de har alla världens färger på bladen innan de trillar av.

Jag gläds över min krukväxt Skvättiväg som jag nyligen fått av en väninna som jag inte träffat på många år. Jag blev så glad för den och den får mig att minnas tillbaka på allt kul vi har gjort tillsammans. Den har fantastiskt fina mönster i sina mörkgröna blad. Den har fått namnet av att den skvätter iväg frön av sig själv och de ska visst vara ganska lätta att så för att få nya plantor. Såna tycker vi om. Dock är den giftig så inget att rekommendera om man har småbarn eller husdjur i huset.

Av en granne har jag fått några fetbladiga växter och visst betyder växter, som nån man känner har odlat upp, lite mer för mig. De får lite extra kärlek än köpeväxter. 

En av förra årets eucalyptus har jag övervintrat i söderfönstret i vardagsrummet, sorten heter deglupta och idag är den lika hög som jag är lång och alla blad sitter fortfarande kvar. När jag googlar får jag upp bilder på en regnbågsfärgad stam när den växer vilt i Australien. När vi bodde i Brisbane var jag mer intresserad av koalorna än av deras mat, tur att jag har ändrat mig.

Chilin växer på bra och snart är det dags för omskolning. Solhattarna från egna fröer växer oxå på bra, lite roligare även här, när man lyckas med egna fröer istället för köpta.

Mina bästa tips för att så fröer inomhus är att investera i de små redskapen i form av en minispade, en minikratta att trycka till med när det behövs och en liten spetsig pinne. Tyckte det var fjantigt när jag såg dem första gången i affären, men nu klarar jag mig inte utan dessa tre följeslagare. Den lilla vattenflaskan som jag borrat ett pyttelitet hål i är den bästa att vattna med när man precis har satt ner fröerna. Jag tycker att det kommer för lite vatten från en sprayflaska och man får pumpa så himla mycket, ur den här kommer det alldeles lagom mycket. Sen har vi plastburkarna från kvargen, de klipper jag namnetiketter av. Så många år jag har slarvat med att märka upp i tron att jag ska komma ihåg vad som är vad. Nu sätter jag nästan alltid en etikett i varje kruka.